Var hos doktorn igår för min värk... äntligen...

Blev så jäkla förbannad på honom... Som vanligt fick man sitta och vänta en stund, under tiden såg jag en slafsig karl i nerhasade byxor och en skitig tröja gå omkring och öppna och stänga dörrar.. tänkte "Hoppas inte det där är min doktor" Men det var det så klart! Trodde faktiskt att han var städare eller nåt! Han ropade till slut upp mig, jag fick komma in och sätta mig ner och han satte sig mitt emot mig, bakåtlutad i stolen studerade han sin a naglar medan han nonchalant till tusen frågade vad det var för fel på mig...

Samtalet gick ungefär såhär:

Han "jaha jag har läst din journal här, ser att du är frisk annars" Och så knackade han i bordet...

Jag "ja det är ju mina leder jag har problem med"

Han "när började det?"

" När jag var tolv ungefär"

"Men du är frisk annars?" (Knackade i bordet.. igen...)

"Ja förutom min värk då"!" Börjar bli lite irriterad på honom eftersom han inte alls lyssnar på mig...

"Jaha, några allergier?"

"Nej"

"Vad jobbar du med?"

"Jag är mammaledig"

Han irriterat "JA, men vad jobbar du med?"

"Ja innan jobbade jag i möbelaffär och nu senast i en glasögonaffär"

Han "Jaha, du jobbar alltså i en glasögonmöbelaffär!"

Jag "NEJ"

Han lyssnar inte... Kollar lite på datorn och säger

"Ja värk har du ju! Men annars är du frisk?!" (Knackar i bordet...)

Jag "JA" "Du kan inte skicka en remis till en rematolog?"

Han skitarg "Jag kan inte skicka en remiss! Du måste förstå hur det funkar och så funkar det inte!

"Nähä"

"jag ska ta lite prover, vi gör en mycket bättre utredning än en rematolog, ska ta mååånga prover"

"Okej"

"Om proverna visar nåt, kontaktar jag dig annars hör du ingenting"

"Jaha, men jag har ju ont ändå!"

"Om proverna visar något kontaktar jag dig- annars ingenting! Förstår du?!"

"Ja, men vad ska jag göra då?"

"Först gör vi proverna Sen får du höra av dig igen om värken kommer tillbaka!"

"Jamen jag har ju alltid ont!"

"Jag kan skriva ut tabletter! Har du provat Ipren?"

"Öhh, JA! De hjälper inte"

"Man måste ta dem dem tillsammans med alvedon!"

"Okej, hur länge kan jag göra det då?"

"Är en behovsmedicin, man tar den vid behov! Flera gånger om dagen"

"Okej" Tänker inte ta några värktabletter!

"Så nu ska du göra dessa proverna sen ska du gå hem. Förstår du"

"Ja, jag ska ta proverna och sen gå hem, och om allt är bra..."

"Då hör du ingenting!" Han avbryter mig... igen! " Annars skriver jag ett brev"

"Okej" Så går jag mot dörren, jäkligt missnöjd, har inte ens fått beskriva värken, vid ett tillfälle fick jag sitta på britsen och kavla upp byxorna så han fick se knäna, då sa han "Jaha, mhm, det är bra..."

"Förstår du vad jag säger?" Säger han igen innan jag går, lite orolig är han väl att jag inte har förstått att jag ska gå hem efter blodproverna, rädd att han ska behöva se mig igen!

"Jo jag har förstått" Säger jag, har inte fått nån hjälp alls! Aldrig mer hit igen tänker jag när jag går, som varje gång jag lämnar Samariten! Men den här gången kom jag ett steg längre, fick i alla fall ta prover! Kanske visar de nåt, kanske inte... Men jag tänker inte ge mig den här gången!!!